Bli medlem
Frågor från läsarna besvaras i Fråga Sylvia

Hej familjen, jag är bisexuell!

Fråga Sylvia har lagts på is tillsvidare.
Vill ha råd Käraste flatan!

Jag är en 32-årig tjej som nu har kommit ur garderoben. Det känns skönt att erkänna det för sig själv men...

Mitt problem nu är att säga till familjen hur det ligger till! Jag var tillsammans med en kille något år. Gillar både killar och tjejer. Oskuld när det gäller sist nämnda...
Jag är helt enkelt rädd för vad de ska säga och omgivningen. Jag har märkt fientlighet när man läser tidningar etc etc…

Jag vill ha råd helt enkelt! Hur jag ska säga att man är bisexuell och var man kan hitta liksinnade?

/Lotta


Svar från Flatan:
Hej kära Lotta!

Grattis till att ha kommit ut ur garderoben. Det här med att berätta för andra kan förstås vara knepigt. Ta det i din takt. Börja med de ”säkra korten”, dvs de du är säker på kommer ta det fint och vara stöttande mot dig. När det gäller familjen kan det vara känsligt, där vill man ju såklart helst inte ha några negativa reaktioner. Tänk dig hur ditt drömscenario skulle se ut, om det gick precis som du ville. Håll fast vid det men var realistisk, folk reagerar ofta på ett sätt man inte har väntat sig.

Förbered dig också genom att vänta dig det värsta och tänk igenom hur du skulle tackla det, både vad du säger i stunden och vad du skulle kunna få för reaktioner på längre sikt.

Om du får ett kallt mottagande när du kommer med din nyhet så kan det vara bra att ta i åtanke att det ibland kan ta tid för vissa att acceptera att en nära anhörig är homo eller bi. Men att det senare när det gått en tid inte är några problem alls. Jag tycker dock att du skulle kunna lägga in lite fint att du förväntar dig att de beter sig som vanligt mot dig och din framtida partner.

Likasinnade hittar du här på Syliva förstås! RFSL kan också vara ett bra sätt att träffa folk och få information om saker och ting.

Lycka till Lotta!


//Flatan

Kommentera den här artikeln?
För att kunna starta eller delta i diskussioner på Sylvia behöver du först bli medlem. Det är gratis och tar bara några minuter.

Redan medlem? Logga in här

7 kommentarer har lämnats hittills:
NINA_40 skrev 18/1-07:
1. Skriv din kommentar här hej lotta jag har samma helvete har själv nyligen insett att jag är bi men skulle ej våga att berätta för min omgivning,och det känns tungt.


jenikaxig skrev 9/2-07:
2. om jag blev bi jag måste berätta vad hänt min familjen får förstår men annan inte acceperta familjen också familjen till orkar inte elelr nåt måste fattar vad jag gör själv .. vill berätta ekller rädd för nåt så måste att veta bra du kan bättre så din familjen .. får förstår så ..

vad jag är vuxen så 26år måste vad känner vill berätta där familjen eller du måste inte kan vänta vad du tycker vänta på ??

jag bättre att du berätta så fattar familjen hennes son eller dotter javisst ..

soft hälsa blyg/b.j


Makida skrev 9/5-09:
5. Hej Lotta!
Jag var där du är för rätt många år sedan. Mitt förhållande med min familj är väldigt kärleksfullt och stöttande men inte så öppet från min sida: jag mörkade alla negativa element i mitt liv för dem och de var en del. Men det här kändes så annorlunda, det var inget dåligt som HÄNT mig - det var en del av mig själv som jag precis öppnat upp ögonen för. Jag var naturligtvis förvirrad och helt yr men då och då också jublande lycklig över den här insikten (själva förälskelsen var delvis besvarad men omöjlig pga tredje part, alltså olycklig).

Man kan inte säga att jag valde ögonblicket med någon slug strategi i åtanke. Det var otroligt nervöst och jag fick först en sådan gråtattack att de trodde att jag fått cancer eller HIV allraminst! Efter det skrämslaget blev de naturligtvis lättade men det väckte massor frågor och viss oro. Mest för att de inte ville att jag skulle fara illa och hbt-världen var något de visste sågott som ingenting om. Det är nog så för det flesta tror jag. Okunskap skapar fördomar och rädsla. Trots att det kommer att göra det konkret för din familj om du väntar tills du är ihop med en tjej, så finns det en poäng i att berätta det innan så att de har tid att smälta det innan du tar in en person till i situationen eller konflikten. Alla familjer är olika och det är omöjligt för mig att säga hur din kommer att reagera. Du har säkert nått en helt annan mognad än jag som kom ut så klumpigt när jag var 21. Det är bland det bästa jag har gjort dock och jag har aldrig ångrat det även om det inte är en process som någonsin är helt över. (Varje gång du byter arbetsplats, skola, skaffar nya vänner/bekantingar etc) Men du bestämmer vem som behöver veta och ingen annan. Lycka till!


SodomAlena skrev 12/5-09:
8. Jag vet hur det känns. Jag väntade ganska länge med att berätta för någon alls att jag är bi. Den första som jag berättade för var en nära tjejkompis, efter sommarlovet slutade hon umgås med mig och den andra tjejen i vårt gäng. Tungt slag... Sen dess har jag bara kommit ut för killar... Min familj vet inget, men nu har jag en pojkvän så jag känner inte att jag har så stort behov att komma ut för familjen för tillfället. Jag hoppas verkligen det kommer gå bra för dig. Lycka till.


Jeansrumpan skrev 21/5-09:
9. Hej! jag förstår dig! Jag är i samma ålder och har samma situation, jag har länge varit öppen med min läggning till vänner och bekanta men min familj vet inte hur läget är vilket jag tycker är ok för mig till den dagen då jag kanske möter en kvinna och inleder ett förhållande....då skulle jag berätta och hoppas på en bra och hjärtlig reaktion från min kära familj men jag vet inte hur det skulle reagera men valet ligger ju trots allt hos dig eller mig att presentera sin käresta den dagen kärleken slår till oavsett man eller kvinna.
Jag hoppas du kommer finna din kärlek och att din familj stöttar dig oavsett vem du väljer att leva med men var som sagt beredd på olika reaktioner. Jag önskar att alla kunde acceptera kärlek oavsett kön, låt människor vara lyckliga och njuta av kärleken! ) Kram och lycka till!


sweetiegirl_87 skrev 15/8-09:
11. Familjen och vännerna agerar oftast bättre än vad man först tror, om dem verkligen älskar dig bortser dem ifrån om du är trans, bi eller homosexuell. Om nu så inte är fallet så tar det oftast ett tag, för dem att acceptera det hela. Men om det blir alltför jobbigt för dej kan du alltid prata med dem och berätta hur känner.


Bim1 skrev 13/4-11:
12. alla personer reagerar olika... min bästa vän sluta umgås med mig på några månader innan hon fattade att jag inte ville ha sex med första bästa för att jag är bi... fast hon har växt upp i en "alla-som-är-annorlunda-är-inte-bra" familj så det är inte så konstigt... mamma tog mig inte på allvar första gången men andra gången jag sa att jag va bi så sa hon ok å såg nästan besviken ut.
alla i min skola som har fb vet att jag är bi eftersom jag har det officiellt på facebook =) dem jag umgås mest med tyckte det va coolt att jag är så öppen med det :)