Bli medlem
Frågor från läsarna besvaras i Fråga Sylvia

Sandra har två problem, kan Sylvia hjälpa henne?

Fråga Sylvia har lagts på is tillsvidare.
Homo- och bifrågor Kära Sylvia.
Jag har 2 problem, ett är lite mindre och ett är lite större. det första är att mina vänner ser mig som lesbisk och jag ser mig som bisexuell, en killkompis sa: "Om någon frågade mig vad du är så skulle jag säga att du är lesbisk." Och många andra av mina vänner, (alla killar), ser mig som lesbisk, jag brukar ha som motargument att jag var tillsamans med deras närmaste killkompis i 4 år, men det funkar inte eftersom dom anser att han är så feminin.

Mitt andra problem är att min mamma inte vill acceptera min sexuella läggning, jag har berättat att jag är bisexuell och hon avfärdar det, även om jag säger att jag blev kär i min första tjej i 7:e klass, vi bråkar om detta väldigt mycket så jag har inte kunna berätta om dom tjejer som jag har haft, en tjejkompis sa att det är lättare för henne att tro på dig och acceptera dig om du har en flickvän som du kan presentera för din mamma, problemet är att dom tjejer jag har haft, har även haft ett förhållande med en annan person samtidigt, så det har inte gått. Ett annat problem är att jag inte "får" vara det för mamma för att mina vänner kan mobba mig, vilket mina vänner tycker är patetiskt, så vad ska jag göra?! Snälla svara.

//Sandra


Svar från Flatan:
Hej Sandra, så klart vi svarar! För det första så tycker jag att du ska strunta fullständigt i vad dina kompisar ser dig som. Om det stör dig att de tror att du är lesbisk, fråga dig hellre varför det stör dig så? Du är ju själv bisexuell, och har väl inga fördomar mot lesbiska, eller...?

Det andra problemet tycker jag är knivigare. Föräldrar kan vara svåra att nå fram till. Här hoppas jag att Sylvias medlemmar gemensamt kan komma med råd! Vad har vi att säga till Sandra, allesammans?


//Flatan

Kommentera den här artikeln?
För att kunna starta eller delta i diskussioner på Sylvia behöver du först bli medlem. Det är gratis och tar bara några minuter.

Redan medlem? Logga in här

7 kommentarer har lämnats hittills:
whitelily skrev 23/3-09:
3. Hej Sandra.
Ibland är man så hänsynsfull mot oförstående föräldrar, inte ovanligt att det sker på bekostnad av sig själv. Bara för att de fött och tagit hand om en måste man inte vara lojal, när de faktiskt inte står upp för den man är/ vill vara.
Jag skulle vilja säga till din mamma så här:
"Mamma, vill du inte att jag ska vara en happy child? Om du stöder mig har jag det bästa immunförsvaret i världen mot idioter som dissar mig och inte förstår."
Om en mobbare vill ge sig på en kommer de att göra det ändå, oavsett ens sexuella läggning. Om man accepterar sig själv blir man snygg, stark, sexig, ingen jävel kommer att mobba en. ( Och skulle de ge sig på en, har man mycket bättre utgångsläge, och kan ta det mycket bättre.)
Så vad är lilla mamma rädd för, har hon själv en liten flata inom sig som inte fick komma ut i solen och gassa sig med sina lekkamrater?
I värsta fall, kan man säga, nehej, take it or leave it, bye bye...
fast det gör ju så ont så, slipper man, är väl det bäst. Men vad som än händer kan man inte kompromissa med sig själv, livet är för kort, man måste leva och låta andra leva.
Lycka till. Kram =)


franska_sarah_bi skrev 23/3-09:
4. Vissa människor går helt enkelt inte att övertyga, och det finns många som inte förstår skillnaden mellan bisexuell och homosexuell. Om andra inte förstår, strunta i att försöka förklara igen och igen de lyssnar tydligen inte. Vad gäller din mamma, så är mitt bästa förslag att "respektfullt inte hålla med", så att säga. Hon har ju uppenbarligen samma uppfattning som dina kompisar, nämligen att man är antingen hetero eller lesbisk, och hon har lika fel som dem.

Du måste stå upp mot henne, men det är inte samma sak som att ha öppna dispyter. Lev vidare som bisexuell, och du ska inte behöva bevisa något för henne, eller någon annan. Försök inte tvinga hem en tjej för att "bevisa" att du är bisexuell det vore inte rätt mot henne heller. Du är vad du är, och du ska inte behöva känna något behov att bevisa det. Dejta vem du vill, ligg med vem du vill, och mamma behöver inte ens veta det. Kan mamma inte bidra med något positivt, så är det ingen idé att ens hålla henne à jour med ditt kärleksliv.

Mobbning är något ALLA går igenom, hetero, bi, och homo. Är du självsäker nog i din självidentitet, så kommer det inte att störa dig för mycket. Kom ihåg att mobbare inte driver med dig, utan med vad de tror du är, för om de kände till det verkliga dig, då skulle de inte mobba. De slåss emot spöken, och driver egentligen med sig själva, genom att visa vilka idioter de är. Skaka på huvudet, och gå vidare.

Slutligen, ett ord om din pojkvän. Man blir inte mer lesbisk för att man gillar feminina killar alla har sin typ. Gillar du killar sexuellt, så är du inte lesbisk, punkt slut. Många lesbiska gillar mer maskulina tjejer, och det gör dem inte mindre lesbiska. Håll det enkelt, och lyssna inte till idioter (leende).

Sarah


Pequena skrev 23/3-09:
6. Bra att ngn tog upp det här, för jag gillar det inte heller. Många tar för givet att man är antingen hetero eller homo. Jag har visserligen inte kommit ut med det än, förutom till min familj, för jag är rädd att tjejer ska bli äcklade av det, men varför är det så? Jag känner flera andra bipersoner och man vill ju att folk ska förstå att det finns något mitt emellan. Om jag t ex skulle gilla en kille så vill jag ju inte att han ska tro att jag är lesbisk, men samtidigt vill jag ju att folk ska veta att jag gillar tjejer också. Är det ngn som vet om lebb eller bi är vanligast, förresten? Det kanske är lika vanligt men jag har fått för mig att bi är vanligare.

När det gäller din mamma kan jag inte förstå hur ngn kan vara så oförstående. Mina föräldrar blev förvånade men de accepterade ju faktumet. Ja, mamma blev till och med glad. Fler valmöjligheter! Hon kommer nog att acceptera det förr eller senare. Lycka til!


Angle_84 skrev 23/3-09:
7. Hej! De låter som ett svårt problem du har!!Kom ihåg..de e dina känslor som e de viktigaste...lyssna inte på någon annan, lyssna bara till ditt hjärta!!

Kram och lycka till med kärleken!!!


Hildaen skrev 24/3-09:
11. Hej Sandra,
för 1½ år sen berättade jag för min familj att jag är bisexuell och att jag träffade en annan kvinna. Men för att du ska få en helhetsbild vill jag tillägga att jag vid ett antal tillfällen försökt berätta för min mamma, men hon har viftat bort det som en av mina idéer. När jag nu berättade för henne var det i en situation då hon tjatade på mig om att jag behövde träffa lite karlar, jag kunde ju inte vara ensam hela livet.

Jag hade förväntat mig en negativ reaktion, men detta var värre än något jag hade kunnat föreställa mig. Min mamma är traditionell och har haft drömmar om barnbarn sen dagen jag blev gammal nog att hon började fundera på det.

Det har tagit lång tid för oss att nå tillbaka till den relation vi har idag, den kommer aldrig bli vad den var och jag vill inte det. Nu ser hon mig för den jag är och jag behöver inte låtsas om något annat om jag träffar en ny tjej. Min mamma älskar mig och vill att jag ska vara lycklig, hon kommer aldrig förstå och har också oro för att jag kommer att bli behandlad annorlunda av vänner, potentiella pojkvänner och även arbetsmarknaden. Men att vara hetero-, bi-, homo- eller transsexuell är inget man väljer. Det viktiga är att du är ärlig mot dig själv och mår bra av det och kan inte din mamma vara ärlig mot sig själv så är det litegrann även hennes problem, även om jag förstår att det känns jobbigt.

Vad gäller dina vänner så är det så viktigt med att vara bisexuell eller homosexuell? Vi är alla människor som tycker om andra människor. Jag kan också anse att det är du som bestämmer vad du anser dig vara och inte dina vänner och de borde respektera dig och dina känslor.

Jag vet inte om något av det jag skriver egentligen hjälper. Det jag vill säga är att det viktiga är att du är ärlig mot dig själv och lever ditt liv så som du vill.

/Hildaen


Femininity skrev 25/3-09:
12. Det är väl klart att det är störigt när folk tror att man är något man inte är? Även om man inte har något emot lesbiska, så vill man ju ändå inte bli sedd som lesbisk om nu inte är det.
Tyvärr begriper jag inte hur man ska få de där människorna att förstå. De verkar inte ha så mycket hjärna. Kanske borde du skaffa dig nya vänner som fattar mer? Fast det är ju radikalt. Det verkar som om du får leva med det. Fortsätt försök att få dem att förstå.

Angående din mor: Jag är inte den som tycker att blod är tjockare än vatten. Så jag skulle faktiskt minimera kontakten med henne (svårt om du fortfarande bor hemma förstås). Hon kanske bara behöver tid på sig att förstå det hela. Om hon vägrar att acceptera dig som du är är det ju inte mycket du kan göra, eller hur? Det är hennes problem. Hon får leva utan dig om hon inte kan acceptera dig som du är.


sweetiegirl_87 skrev 15/8-09:
17. Familjen och vännerna är dem som ofta står en närmast, men om det nu är så att din läggning inte accepteras, respekteras av de ovanstående kan du :

När det gäller vännerna, beror på hur nära vänner ni är, men en riktig vän ska kunna acceptera en för den man är. Berätta för dem hur du känner, om detta inte fungerar, når fram, kanske du måste tänka över ditt val av vänner.

När det sen kommer till familjen, dem är ditt kött och blod vice versa, tar kanske tid för dem att acceptera detta, beroende på hur lång tid, det tog från att valde berätta om din läggning. Berätta hur du känner för din mamma, hur hennes ord och beslut får dig att må, om det inte fungerar ta hjälp av någon du kan lita på känner att du har stöd av.