Bli medlem
Frågor från läsarna besvaras i Fråga Sylvia

Ensam tjej försöker hitta sig själv

Fråga Sylvia har lagts på is tillsvidare.
Homo- och bifrågor Hej Sylvia! Jag är en rätt vanlig tjej på 21 år. Hela mitt liv har jag känt mig konstig och annorlunda, inte direkt välkommen någonstans. Det har alltid känts helt overkligt att jag skulle ha pojkvän, vem skulle vilja ha mig, en blyg töntig och osäker tjej.. Jag var aldrig direkt mobbad men hade inte så många kompisar. På fritiden hade jag inget liv, insåg jag i högstadiet. Första ggn jag hånglade var på insparksfesten i ettan och det tyckte jag var världens grej (han var skitful).

I gymnasiet umgicks jag med tre personer som jag egentligen inte tyckte om och brukade snacka skit om. Vi var utanför resten av klassen. Än idag är det de här personerna jag umgås med (en och en) men nu tycker jag om dom. Allt var så konstigt. På fyllan hånglade jag och en av dessa tjejer alltid och flera ggr gick det lite längre än så. Vi umgicks mer och mer men bara som kompisar, men det slutade med att hon blev kär i mig.

Jag var livrädd för att nån skulle få reda på vad vi gjort för jag ville inget hellre än att vara normal inför vänner och familj. Så träffade jag en kille kort efter att jag slutade umgås med den här tjejen och vi "var ihop" i typ en månad. Ingen av oss var kär i den andra och sexet var dåligt. Jag kunde inte slappna av och var jätteosäker. Sen dess har jag aldrig haft sex nykter, det var tre år sen.

Jag vill inte leva mitt liv olycklig och ensam, så frågan är om jag trots allt är lesbisk. Hur vet man om man är lesbisk eller asexuell? Om jag träffade en tjej skulle jag ju ha noll erfarenhet och skulle typ behöva guidas. Det känns som att allt kört fast. Jag tänker på detta hela tiden, har svårt att koncentrera mig på jobbet och ha roligt på fritiden. Skulle va skönt med lite tips och råd eller höra hur det var för andra innan de hittade sig själva, som kanske varit i liknande situation..

//Ensam tjej


Svar från Flatan:
Hej Ensamma tjej,
Även om det är jobbigt nu så tycker jag att du verkar vara en klok tjej som faktiskt har en viss självkännedom. Visst, du skriver att du varit mycket osäker och har kört fast, men att du ens kommit till den insikten gör att jag tror att du kan vara redo att ta ett avstamp mot framtiden. För det verkar ju som om du åtminstone till viss del har känslor för kvinnor, och att det är det som ligger där i vägen för dig. Men lesbisk är det inte säkert att du är - och jag har heller inte riktigt nåt supertydligt svar på hur man vet om man är lesbisk? Spelar etiketten stor roll för dig? Kan du inte se din sexuella identitet som ett projekt, som kan ta lite olika vägar med tiden?

Men jag vill inte sitta och skriva för långt, eftersom jag är säker på att Sylvias medlemmar har massor av erfarenheter de gärna skulle dela med sig av till dig. Så, vad säger vi till Ensam tjej?


//Flatan

Kommentera den här artikeln?
För att kunna starta eller delta i diskussioner på Sylvia behöver du först bli medlem. Det är gratis och tar bara några minuter.

Redan medlem? Logga in här

2 kommentarer har lämnats hittills:
Gizella skrev 5/6-09:
7. Jag tror, utan att generalisera, att man trots allt är ganska osäker när man är 21 år gammal. De flesta är det i alla fall.

Jag har själv alltid ansett mig som hetero och har aldrig i ett enda ögonblick tvivlat på motsatsen. Ändå var jag just i 20-årsåldern tillsammans med en tjej i ungefär ett år i början mest för att dela på hyran för an stor lägenhet som sedan blev något annat. vi trivdes ihop som vänner och hade samma intressen både i och utanför sängen. Sen träffade jag en man på en fest och när han kysste mig kändes det helt rätt. Det kändes som att komma hem.

Vad jag vill säga att utan att sätta namn på sin läggning så känner man när det är rätt, när personen man blir förälskad i är den rätta eller ej.




sweetiegirl_87 skrev 15/8-09:
8. känner igen mig så mycket i dig är 22 år och vet fortfarande inte vad framtiden har att visa för min del. Min fråga till dig är vad har du för drömmar eller mål med livet? Kanske bra att på något sett skriva upp dem, och kanske också skriva ner hur man kan uppnå dessa om inte på kort sikt så på lång sikt, med dina drömmar och mål får du lite hjälp på traven vad man kan göra för att inte bli eller vara så ensam i livet. Har du några intressen, brinner du för något sådär extra mycket, gör slag i saken och använd dig av det, kanske intresserad t.ex. av djur och natur, gå med i någon förening, vars medlemmar också har samma brinnande intresse.

När vi sen kommer till om du är lesbisk, bi eller vad du nu själv definierar dig som. Om du nu skulle vara det, ställer det några käppar i hjulet för dej, om så i fallet kan du gör något det.. Rädd för vad andra ska tycka`? Då kan jag säga till dej att föräldrar oftast inte tycket alltid som man tror, vännerna? om dina vänner verkligen är sanna vänner så bortser dem från din läggning och ser vem du är.